Här sitter jag i kaoset och lystrar till gräsklipparens muntra ljud.

Ni får den snygga bakrunden där ingen kaos råder. 

Men ni får också den äkta varan. För det är faktiskt såhär det ser ut. Hemskt. Och grejer överallt. Hur lyckas jag? Egentligen borde jag gå ned till källaren och lämna den där kartongen med konstgrejer och kassen med lästa böcker. Men jag vågar inte. För just nu tittar jag på Det Okända. Och inte vågar jag ta mig ned i källaren helt allena på egen hand då heller. Särskilt inte när jag vet att det är någon som bor där nere. Jag har känt av (henne/honom) några gånger. Osäker på kön i det här fallet. Så; nej, det blir ingen källare helt allena! Jag får stå i allt det andra först. För att börja någonstans. Komma igång. Fast jag inte har så stor lust att städa. 

Gräsklipparen skriker och låter utanför. Jag hoppas att människan som kör har hörselkåpor. Så starkt låter det! Tur att jag tagit min medicin idag. Annars så hade det inte varit så lätt för stor- allergikern här bakom skärmen. Nä, om jag ska börja min dag (?) Med viktigheter och annat storslaget.

Vardagligheter | |
#1 - - Ljuva Julia:

Jag "känner inte av" folk i min källare, men skulle aldrig gå ner ensam ändå. Det är kusligt i alla fall, bara av att veta att det KAN bo någon där även om inte JAG känner det >.<

Tack för komplimangen av klockan jag har, den impulsköpte jag ur den där katalogen på flygplan, när jag hade en tråkig flygning ^^

#2 - - Amanda Forsman:

Hoppas du får en trevlig kväll :)

#3 - - GoForFit:

Jag tycker helt ärligt om ljudet från gräsklippare. Och lukten av nyklippt gräs! SOMMARKÄNSLOR! :)))) Inte lika kul om man är allergisk gissar jag dock!

sv:Härligt att du gillar det :D

#4 - - Michelle:

Usch, förstår att du inte vågar dig ner i källaren.

Upp