Ett litet spindelprogram på fyran / Skiträdd 3.0

 
Såg detta under en blackout i fredags. Haha, vad är detta för djur? Det är inte klokt. Har spindelfobi, och har haft det sedan jag var liten. Usch. Men ändå. Intressant! Sedan jag såg det här programmet har jag tänkt på särskilt den som ömsar skinn. Helvete vad stor den är! Kan liksom inte ta in det. Hur kan den ha blivit så stor? Vad har den käkat? Ser ni att den liksom ser stendöd ut? Men att den rör sig yttepyttelite? Haha. Jag skrattar och tänker: Hur är detta möjligt? Är i chock. Detta är.. sjukt!

Jo, nu kanske ni tänker att det finns KBT- terapi för oss som är rädda för diverse lustigkurredjur. Jag har till och med gått i KBT- terapi och yes, det funkade! Men jag vill av någon anledning inte bli av med den här fobin. Något konkret och levande vill jag vara rädd för. Haha. Denna rädsla har blivit en vana. Är ändå lite nyfiken. Men jag skulle ALDRIG vara såhär nära som programledarna är. ALDRIG! 

Fruktansvärt & Inspirerande | | Kommentera |

♬ Bara få va mig själv / Laleh

 
Jag tittar upp mot himlen, 
Dansvänligt | | Kommentera |

Pernbys Målarskola åk 2 / (2016 - 2017.)

Jahopp. Då var man en sån där tvåa, då. Andra året. Alldeles eget bås att röja runt i. Känns oerhört bra. Jag har ännu inte kommit iordning (på grund av hunger.) Men jag känner att jag är en bit på vägen. Jag håller på att sortera. Ska kasta grejer. Ta hem. Inte samla på hög. Komma ihåg att rensa. Mycket viktigt. Att inte ha värsta stökgrejen i båset. Inte alldeles för mycket grejer med det jag inte arbetar med. Har samlat på mig så enormt mycket grejer. Det är det som är jobbigt när man håller på med skulptur. Grejer överallt. Hemskt. I slutändan förjävligt, haha. 

Men fasiken! Det känns verkligen bra. Jag kommer att jobba järnet det här året, för att satsa att komma in någonstans i nästa år. Dit jag vill. Där borta dit jag vill. Men ja, då krävs det ju en del. Men jag känner att jag är på G nu! Förra året var fullt av kaos och trauman till höger och vänster. Den enorma sorgen. Längtan. Saknar fortfarande. Men inte lika akut. Ont gör det likaväl ändå. Jag vill berätta. Och det är precis det jag ska göra under detta läsår. Mitt sista år på förberedande konstskola. 

Upp