Mina vägar kommer aldrig att vara dina men vi kan väl ändå ses vid ett gemensamt promenadstråk ibland?

Idag har jag skrivit på ett ateljékontrakt där jag i alla fall kommer att kunna vara under en treårsperiod. Ingen kan vara gladare än jag just nu! Tack, tack, tack M för tipset!  Ändå kan jag inte riktigt förstå att jag faktiskt har en plats nu. Som jag kan vara på. Som jag kan jobba i. Det känns så overkligt, jag kan liksom inte begripa det. I nästa vecka kommer jag att börja jobba. Komma igång. Jag har längtat och längtat. I sommar har jag gjort 0 konst, bara fått en massa ideér. Skrivit ned dem, såklart. Har flera minnesbilder i huvudet. Mina filmer ska bli verklighet.

Jag är i mina tankar kring att skapa en ateljégrupp där konstnärer sinsemellan kan mötas och prata konst. Visa vad man själv sysslar med och få input från andra. Såklart inte som lärare/elev utan som kollegor. En grupp som ska få tankar att snurra och ideér att smyga sig på. Pilla på andras nycklar litegrann, ge bort några. Ta andra i gengäld. Lämna tillbaka vissa. Vad säger ni? Jag vet att det skulle kunna bli jävligt roligt, faktiskt. Obligatorisk fika, när man ses såklart! Jag får tugga på den karamellen en stund till. Fast själv är jag sugen! Jag vill vara lite mer social än vad jag i vanliga fall är. Som jag sagt tidigare; jag trodde aldrig att jag skulle ha några barn. Jag tänkte mig själv i en väldigt spartansk stuga på landet med mat ibland men thé i massor. Bara jag tillsammans med några hundar, typ. Nu blev det ju inte så. Det kan vi konstatera i efterhand med kärlekar, obesvarad som besvarad. Så. Nu ska jag åt ett annat håll där jag inte kommer vara ensam förhoppningsvis. Säg bara till om du vill vara med, eller om du på något vis är intresserad. Jag vill öppna nya dörrar och inte bara gå omkring och smälla i mina vanliga! Om intresse finns skriv ett mejl till: barakaerleksbrev@hotmail.com så ses och hörs vi där. Jag gillar brevväxling!

✕ Konstnärsliv | | Kommentera |

Hemmadegat tjockbröd.

Jag gillar att baka. Och det vet jag att ni inte känner till. För det brukar jag inte basunera ut hur som helst. Jag har under en längre period tänkt att jag ska fixa mig lite tunnbröd. Eller.. tunnbröd? Särskilt tunnt blev inte mina tunnbröd. Jag kavlade för slött och tyckte att det är så mycket härligare att sätta tänderna i något riktigt rejält. Så det blev tjockbröd istället. Så i söndags såg det ut såhär hemma hos mig:


Mm.. gott! Rejält och redigt. Det gillar jag! 
 
Tyvärr hittade jag ett ganska dåligt recept ute på nätet. Det visade sig att receptmakaren inte kunde mäta mjöl och rågsikt ordentligt, vilket resulterade i att min deg blev lite väl degig. Helt omöjlig att jobba med! Receptet innehöll 500 g rågsikt och 500 g vanligt vetemjöl. Jag fick ta i minst 4 dl till för att det skulle hålla ihop. Annars skulle jag aldrig ha fått ihop den. Om du också vill testa att göra eget tunnbröd kommer receptet HÄR! Där finns det ursprungliga receptet. Gör precis som det står där, men ta i mer mjöl och rågsikt så blir det asbra! Mitt recept kommer här nedanför:

- Tunnbröd för 12 portioner - 
♥ 50 g jäst
♥ 150 g margarin eller smör
♥ 4 dl mjölk
♥ 4 dl vatten
♥ 1/2 tsk salt
♥ 1 1/2 dl strösocker (behövs inte men det är såklart alltid gott med socker!)
♥ 150 g ljus sirap
♥ 7 dl rågsikt
♥ 7 dl vetemjöl
♥ Brödkryddor (OBS: använd anis & fänkål annars är det meningslöst att du bakar eftersom det inte kommer smaka något alls!) 

Om jag inte minns helt fel så står det i det ursprungliga receptet att man ska sätta in tjockbrödet i ugnen. Men gör inte det! Det blir mycket godare om man steker det i en stekpanna. Bara lite, lite fett behövs. Då blir det kalas!

Utseendefunderingar, idéer och sedvanlig avvikelse.

Vad jag vet så har jag aldrig skrivit om det här tidigare. I dessa dagar så har jag tjatat om inredning eftersom det upptar mig och det är klart att det ka göra det.. MEN! Nu kommer det; JAG TYCKER ATT JAG SER TRÅKIG UT. SKITTRÅKIG faktiskt! Varför kommer denna tråkighetsfrekvens liksom över mig när jag sparar ut min sidecut? Och det är i stort sätt nästan alltid bara då. När jag låter mitt hår växa fritt. Jag har låtit den växa ut i två, tre omgångar nu. Och det är likadant varenda gång. Jag känner mig ur balans och som en riktig svennebanan med 0 framtidsutsikter. Ingen kommer någonsin komma ihåg mig om jag ser såhär tråkig ut. Precis så känner jag just nu.

Numera färgar jag inte håret längre. Min vanliga hårfärg syns mer och mer. Tar över och den gamla färgen kan snart klippas bort helt. Och tro mig, det är jag glad över! Men jag har färgat håret typ varje månad sedan jag var 12 år gammal. Så ovanan sitter i att vara den som byter hårfärg som andra byter skor. Jag använder glasögon varje dag eftersom jag ser åt helvete dåligt, trots min ringa ålder. Detta medför att det nästan inte är någon idé att ha någon som helst smink runt ögonen. För mina ögon syns liksom inte bakom glasögonen. Eller ja, sminket syns inte om jag mot all förmodan skulle ha det. Detta för mig är.. hemskt. Jag gillar att ha smink. Eyeliner. Jag tycker liksom om att komma i gasen och måla mig på morgonen. Jag blir mitt eget levande konstverk. En tavla. Numera känner jag mig så.. tråkig. Liksom färglös och urvattnad. Jag känner mig inte så, men varför ser jag då ut som att jag gör det? Är det en övergående fas? Måste jag rycka in snabbt som fan? Jag vet inte riktigt. Men lite oroad är jag allt.

Aldrig vill jag någonsin att det är en nedåtgående spiral. Att jag tappat suget och blir en tråkmorsa. Med fotriktiga skor och asboring hår. Hår som flyger i vinden och med ett ansikte som skulle kunna smälta förbannat bra in i en förpackning med mjölk. Tillsammans med utspätt vatten. Bli en av dem som försvinner i mängden. För att kura in mig i ett ingemansland där alla ler i mjugg över tråkighetsfaktorn som har mig i ett krampaktigt grepp. Jag blir rädd av bara tanken. Att bli en av de färglösa svenskarna som känner att "Nej, grått är bra för mig. Där kan jag boa in mig och gömma mig i resten av mitt skittråkiga liv och dö tråkdöden.." Därför ber jag nu er om hjälp. Hjälp mig! Hallå, hallå?! Alla tips kommer varsamt att tas om hand på bästa sätt! Jag är mycket desperat och öppen för förslag.
Upp