Nya vägar vilka jag går på.

Idag är det torsdag den första juni tjugohundrasjutton. Jag befinner mig just nu vid ett vägsjäl. Ett slags adjö. Efter två år på samma grundprinciper. Nu ska jag klara mig själv. Öva på självständigheten som jag suktat efter. Velat ha. Famlat efter. Men också varit rädd för eftersom det inte finns några garantier. Jag packade ihop mina pinaler på Pernbys idag. Jag ställde allt i köket. Snyggt, (såklart!) och staplat på varandra. Veras Bord med lagboken längst upp. Allt det som är mitt befinner sig nu i en kartong mitt i hjärtat av Stockholm, där ingenting är omöjligt. Det känns något tomt i mig. Nu är mina år slut. Nu ska jag finna egna vägar att kuta runt på. Ibland promenera vackert och spatserande. Det är dags för något annat. Ändå tror jag inte på adjön. Att säga adjöss gör jag liksom inte. Det är inte jag. Jag hatar att säga hej då. Gör det aldrig heller. Tackar aldrig för mig. För det finns inget självklart slut. För mig är alla relationer jag haft med människor som betytt något ständigt pågående. Även fast man kanske inte ses på några år, så är det ändock en relation som finns. Har blivit till. Är på så vis beständig och befintlig. För jag tänker på er som på olika sätt har bosatt sig i mig. I mina tankar. På bra ställen i kroppen. Hos mig. För jag tycker om er. Ni som är rediga original. Det finns inte en enda som är som ni. Som är er själva alltid och jämt. Det gillar jag. Okonstlade relationer. Jag vill ha er kvar. 

Vad sentimentalt det här blev. Det tycker jag i och för sig inte alls om. Men fan, nu blir det såhär. Antagligen så tänker jag på dig, du som läser det här. För av någon oklar anledning så har du hittat hit. Vill se, vara med, läsa och förundras. Vara ett äventyr. Göra vad jag vill och formulera mig därefter. I glädje, i sorg.

Gripenhjärta / Pernbys Vårutställning / 19 - 22 maj 2017

Jag fick mycket plats i år och jag fick ordna med min installation så gott som själv. Med hjälp av kompetenta, oblinda lärare såklart! Jag blev mer än nöjd. Det kändes bra i hela mig när installationen stod färdig och jag kunde gå hem för dagen. Resultat gjord av svett, skratt och bananskal:


En förlägning av en tidigare installation "Much more than this" (2015) som är dedikerad till min brorsa som valde att stänga sin dörr alldeles för tidigt. 

"Observations" (2016) & "Eat" (2015 - 2016)


Jag hade till och med en av mina böcker med i installationen! "Nycklar" från (2015) med tillhörande nyckel färdig att hängas runt halsen på utvalda snyggingar värda att minnas. Ett performance gjort i oktober för snart två år sedan. Den finns dock inte med på bild! (Boken alltså...) Får visa er senare. 

.. och sist men inte minst; FILM! Jag var med överallt. Och vet ni, det kändes förhimla härligt! Ni kommer inte få nog av mig. Lovar! Jag håller för tillfället på att smida planer för en nyfiken framtid.. tillsammans med andra, vem vet?

I min kamera / Pernbys Vårutställning / 19 - 22 maj 2017

Kommer ni ihåg att ni var inbjudna till vår slututställning på Pernbys? För er som inte kunde vara med, eller helt enkelt missade den kommer här en resumé. Vilken jävla utställning det blev, må jag säga! Den var på riktigt skitbra och allt rymdes! Högt och lågt fanns det konst. Det var en hel del videokonst vilket gjorde mig på filmhumör! Våruställningen 2017 var så extremt mycket bättre än den vi hade förra året. Vad det beror på, ja det kommer varken ni eller jag någonsin att komma fram till. Så, kompisar; här kommer ett axplock! Luta er tillbaka och njut nu!

Ingen nämnd; ingen glömd! Helt amazing!

Upp