Glimtar från min ateljé | Onsdag 6 september 2017

Igår tog jag mig en medveten tur till ateljén. Jag ställde iordning mina grejer och snyggade till. Åkte en sväng förbi TGR och köpte lite material och annat bra att ha. Nu har jag det helt plötsligt så STORT! Jag som är van vid att ha ett litet bås, liksom. Nu har jag nästan 30 kvadrat att göra vad jag vill med det. Lite förvirrad?

Lampan längst ned har jag lyckats blivit förälskad i. Den hängde där när jag flyttade in och den kommer garanterat att få hänga kvar. Jag ska fixa en stor lampa att koppla in, så att även den ger ljus. Jag älskar lampskelett. Kanske något att jobba vidare på? Man kan hitta dem för inga pengar alls på loppis. Ni, mina läsare kan även dumpa era gamla lampskärmar hos mig! Imorgon ska jag ge mig iväg till ateljén igen och börja jobba. Jag ska släpa med mig material hemifrån och ta med mig. Det som behövs. Idag flyttades mina planer eftersom min pappa ringde och vi pratade i telefonen i över tre timmar. Men det är alltid välkommet! Det är alltid kul att prata med pappa! Så.. imorgon börjar mitt jobb och disciplinen infinner sig drastiskt!

Fruktansvärt & Inspirerande, Konstnärsliv | | Kommentera |

Det högerextrema kakhålet, tveksamheter och irritation | 09.10

Nu såhär på morgonqvisten har jag fått några nya ideér. Det är förvisso ideér som jag gått länge och funderat på. Jag tänker inte avslöja för mycket mer än att jag är arg. Irriterad. Rent av förbannad. Jag tänker att jag borde göra något med det. Laddar liksom upp för en vecka i ateljén. Vara för mig själv. Bara min kamera och jag. Möjligtvis några stolar också. Om jag får tag i några exemplar. Vet precis vilken jag är ute efter. Då gäller det att jag ska ha lite tur också. För att hitta en likadan. På Blocket, kanske?

Just nu sitter jag och dricker mitt kaffe. Med inget vatten. 100% mjölk. Som världens värsta caffe latte, typ. Nyligen var jag och Abra ute på promenad. Jag gick snabbt eftersom jag var arg. Irriterad. Rent av förbannad. Det är så skönt med promenader om ilskan springer runt i ens kropp, känner ni också så? Bara att gå extra snabbt, extra hårt. Känna hjärtat pumpa blod till det som vill ta sig ut. För att ge er en ledtråd till vad jag stör mig så inihelvete på: "Alltså jag TITTAR inte ens på konst. Jag har bara massa högerextrema åsikter som de högerextrema själva har fyllt mitt lilla kakhål med. Jag yttrar mig bara just för mina kulor vibrerar i takt till mitt facebookflöde. Själv har jag inte hjärnkapacitet att tänka själv." Vilket kanske är synd men finns potettialen? Har den någonsin funnits där? Tveksamt. På ett annat sätt är det kul att så enormt jävla lite kan uppröra en hel hop från apornas planet. Ändå. Sorgligt. Att inte kunna tänka själv. Låta sig styras. Att inte ha egna åsikter. I slutändan blir det pinsamt. 

Jag känner mig irriterad, som ni förhoppningsvis förstår. Jag är så.. trött? Samma känsla infinner sig hos mig som när Hitler förbjöd modern konst. Kolla HÄR för mer information (om du nu inte är fullständigt sinnesslö och inte kan läsa mer än 20 tecken efter varandra.) Haha. Hahaha.
 
Konstnärsliv | | En kommentar |

Mina vägar kommer aldrig att vara dina men vi kan väl ändå ses vid ett gemensamt promenadstråk ibland?

Idag har jag skrivit på ett ateljékontrakt där jag i alla fall kommer att kunna vara under en treårsperiod. Ingen kan vara gladare än jag just nu! Tack, tack, tack M för tipset!  Ändå kan jag inte riktigt förstå att jag faktiskt har en plats nu. Som jag kan vara på. Som jag kan jobba i. Det känns så overkligt, jag kan liksom inte begripa det. I nästa vecka kommer jag att börja jobba. Komma igång. Jag har längtat och längtat. I sommar har jag gjort 0 konst, bara fått en massa ideér. Skrivit ned dem, såklart. Har flera minnesbilder i huvudet. Mina filmer ska bli verklighet.

Jag är i mina tankar kring att skapa en ateljégrupp där konstnärer sinsemellan kan mötas och prata konst. Visa vad man själv sysslar med och få input från andra. Såklart inte som lärare/elev utan som kollegor. En grupp som ska få tankar att snurra och ideér att smyga sig på. Pilla på andras nycklar litegrann, ge bort några. Ta andra i gengäld. Lämna tillbaka vissa. Vad säger ni? Jag vet att det skulle kunna bli jävligt roligt, faktiskt. Obligatorisk fika, när man ses såklart! Jag får tugga på den karamellen en stund till. Fast själv är jag sugen! Jag vill vara lite mer social än vad jag i vanliga fall är. Som jag sagt tidigare; jag trodde aldrig att jag skulle ha några barn. Jag tänkte mig själv i en väldigt spartansk stuga på landet med mat ibland men thé i massor. Bara jag tillsammans med några hundar, typ. Nu blev det ju inte så. Det kan vi konstatera i efterhand med kärlekar, obesvarad som besvarad. Så. Nu ska jag åt ett annat håll där jag inte kommer vara ensam förhoppningsvis. Säg bara till om du vill vara med, eller om du på något vis är intresserad. Jag vill öppna nya dörrar och inte bara gå omkring och smälla i mina vanliga! Om intresse finns skriv ett mejl till: barakaerleksbrev@hotmail.com så ses och hörs vi där. Jag gillar brevväxling!

Upp