FRÖKEN TRÄD ☾

Vad jag vet så har jag aldrig skrivit om det här tidigare. I dessa dagar så har jag tjatat om inredning eftersom det upptar mig och det är klart att det ka göra det.. MEN! Nu kommer det; JAG TYCKER ATT JAG SER TRÅKIG UT. SKITTRÅKIG faktiskt! Varför kommer denna tråkighetsfrekvens liksom över mig när jag sparar ut min sidecut? Och det är i stort sätt nästan alltid bara då. När jag låter mitt hår växa fritt. Jag har låtit den växa ut i två, tre omgångar nu. Och det är likadant varenda gång. Jag känner mig ur balans och som en riktig svennebanan med 0 framtidsutsikter. Ingen kommer någonsin komma ihåg mig om jag ser såhär tråkig ut. Precis så känner jag just nu.

Numera färgar jag inte håret längre. Min vanliga hårfärg syns mer och mer. Tar över och den gamla färgen kan snart klippas bort helt. Och tro mig, det är jag glad över! Men jag har färgat håret typ varje månad sedan jag var 12 år gammal. Så ovanan sitter i att vara den som byter hårfärg som andra byter skor. Jag använder glasögon varje dag eftersom jag ser åt helvete dåligt, trots min ringa ålder. Detta medför att det nästan inte är någon idé att ha någon som helst smink runt ögonen. För mina ögon syns liksom inte bakom glasögonen. Eller ja, sminket syns inte om jag mot all förmodan skulle ha det. Detta för mig är.. hemskt. Jag gillar att ha smink. Eyeliner. Jag tycker liksom om att komma i gasen och måla mig på morgonen. Jag blir mitt eget levande konstverk. En tavla. Numera känner jag mig så.. tråkig. Liksom färglös och urvattnad. Jag känner mig inte så, men varför ser jag då ut som att jag gör det? Är det en övergående fas? Måste jag rycka in snabbt som fan? Jag vet inte riktigt. Men lite oroad är jag allt.

Aldrig vill jag någonsin att det är en nedåtgående spiral. Att jag tappat suget och blir en tråkmorsa. Med fotriktiga skor och asboring hår. Hår som flyger i vinden och med ett ansikte som skulle kunna smälta förbannat bra in i en förpackning med mjölk. Tillsammans med utspätt vatten. Bli en av dem som försvinner i mängden. För att kura in mig i ett ingemansland där alla ler i mjugg över tråkighetsfaktorn som har mig i ett krampaktigt grepp. Jag blir rädd av bara tanken. Att bli en av de färglösa svenskarna som känner att "Nej, grått är bra för mig. Där kan jag boa in mig och gömma mig i resten av mitt skittråkiga liv och dö tråkdöden.." Därför ber jag nu er om hjälp. Hjälp mig! Hallå, hallå?! Alla tips kommer varsamt att tas om hand på bästa sätt! Jag är mycket desperat och öppen för förslag.